Jenny Nordberg kastar sten i glashus

Det är ett ganska vanligt antifeministiskt knep att hävda att det arbete feminister gör är fel och att jämställdheten bör börja någon annanstans. Gärna på dagis. Eller i ett annat land där det är mycket värre än här. Precis det tänker jag på när jag läser SvD idag.

Jenny Nordberg, krönikör på SvD, frågar sig varför inte feminister gör mer för kvinnor som faller offer för IS. Faktum är att hon går längre än så. Rubriken ”Feministerna tiger om IS nya medeltid” (http://www.svd.se/var-ar-feministerna-nar-is-skapar-kalifat), antyder att det finns något som vi feminister vill dölja vilket gör oss som grupp nästan kollektivt ansvariga för det som IS gör. Är vi inte rent av på deras sida? Eller arbetar vi bara för vår egen skull och skiter egentligen i våra medsystrar i andra länder?

Jag går på rött direkt vid rubriken, men blir förvirrad längre in i texten. Är osäker på vilka Jenny Nordberg talar om när hon pratar om ”feministerna.” Hon skriver:

 ”Jag tillhör inte dem som tycker att kvinnor bör nöja sig med de senaste hundra årens framsteg och ’lugna ner sig lite’.”

Kanske tolkar jag Jenny Nordberg väl positivt, men förstår det som att hon önskar en utveckling mot ett mer jämställt samhälle. Det gör henne per definition till feminist, även om hon kanske väljer att inte använda ordet. Så här definierar Svenska Akademien feminism:

”Åskådning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen, kvinnoemancipation(en), kvinnorörelse(n)”

Det är inte svårt att dela Jenny Nordbergs frustration över att kvinnor och barn säljs som slavar, våldtas och kastas bort som vore de smulorna efter ett tabberas, men med vilken rätt lägger hon över ansvaret på mig och andra som redan är aktiva på olika sätt i att skapa en jämställd värld? Har man mindre ansvar om man inte bryr sig?

Slutligen undrar Jenny Nordberg i vilken organisation hon kan gå med om hon vill förhindra att kvinnor används som handelsvaror. Svensk Kvinnolobby är den paraplyorganisation i Sverige där de flesta andra jämställdhetsorganisationer är medlemmar. De arbetar mycket aktivt med att förhindra handel med människor både i och utanför Sverige. Här hittar du flera organisationer du kan stödja med arbetsinsatser eller ekonomiska bidrag. Kanske t ex UN Women eller Internationella kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF.

Så Jenny Nordberg, när glassplittret har lagt sig efter stenkastningen i glashuset är du välkommen att kavla upp ärmarna och sälla dig till oss som på massa olika sätt arbetar för en jämställd värld. Men kom ihåg. Arbetet är oftast oavlönat, otacksamt och man måste tåla rätt mycket stryk. Då och då händer det dessutom att vi får skit av en och annan okunnig krönikör som tycker att vi gör fel saker.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Jenny Nordberg kastar sten i glashus

  1. Eva Högnäs skriver:

    Vilket osakligt och obefogat elakt utfall av Camilla Wagner mot Jenny Nordbergs krönika! Vi är många fler än Nordberg som undrar, vaför de annars så slagfärdiga och debattivriga vänsterfeministerna inte använder sitt krut på dagens överlägset värsta skändare och förtryckare av kvinnor och barn, IS.

  2. Johan skriver:

    Pinsam slutsats av en viktig artikel!
    Skämshatt på!

  3. Germund Andersson skriver:

    Vem blir förvånad när Fi-ligan förtränger allt som handlar om skamkultur (aka hederskultur)?

    Vem blir förvånad när Fi-ligan förtränger allt som handlar om boko harams och islamiska statens behandling av flickor / kvinnor?

    Vem blir förvånad när Fi-ligan förtränger allt som handlar om nyvänsterns gullande med mörka krafter?

    http://bit.ly/1E2FXIg

  4. CH skriver:

    Är definitionen av en feminist att man vill ha ett MER jämlikt samhälle? Nyhet för mig. Besviken. Det var den lägsta feministiska ambitionen jag hört. Det motsägs ju direkt med din egen referens.

    /Medelålders vit man som är för FULL jämlikhet, men inte kallar sig feminist eftersom den viktiga feministiska rörelsen handlar om mer än jämlikhet.

  5. Lasse skriver:

    En feminism helt befriad från hjärnarbete. Fy fan för kvinnor som låter andra kvinnor och småflickor våldtas till döds men vänder ryggen till, fy fan. Se islam som den är.

  6. Gustav skriver:

    Att titta åt ett annat håll verkar ha blivit feministernas sätt att hantera frågor som kan ha någon form av komplexitet i sig. Att kvinnor utsätts för brutala systematiska övergrepp borde inte vara så svårt att protestera mot men uppenbarligen kan man titta åt ett annat håll även här. Feministerna har kantrat rejält.

  7. Lasse Taube skriver:

    Sveriges begåvningsreserv bjuder verkligen på sig själva
    i pinsamt dåligt underbyggda kritik av Camilla Wagners
    fullt berättigade sågning av Jenny Nordbergs vänsternojade sörja.

    • Stwe skriver:

      Fast frågan kvarstår ju obesvarad . Varför är det så tyst från den organiserade feminismen i den här frågan…? Sen får gärna Lasse Taube vara hur raljant han vill. Vi väntar på ett svar.

  8. Susanne Fredholm skriver:

    När män reagerar negativt på feministiska uttalanden om ”män i grupp” och andra generaliseringar av män, så ”har de inte förstått någonting” (jag talar inte om näthat och -hot, jag talar om andemeningen). Man ska förstå att de män som är ”goda” inte omfattas av kritiken.

    Är det mer OK att som feminist reagera och inkludera sig själv i måltavlan för en allmänt hållen artikel? För så tolkar jag ditt inlägg, du reagerar på precis samma sätt när Jenny efterlyser feministiskt kamp för kvinnorna i IS våld.

    Jag säger inte att du INTE är aktiv i kampen för kvinnorna, det vet jag inget om. Jag bara reagerar på din ton, varför inte bara redogöra för allt du gör för att uppmärksamma kvinnornas situation, istället för att sätta på dig offerkoftan och bli ”kränkt” (svenska språkets mest uttjatade ord).

    Ditt inlägg bekräftar bara hur pinsam feminismen blir när inte alla står upp enade för feministiska initiativ utan käbblar internt. Den bekräftar också det politiskt korrekta, svenska fenomenet i ett nötskal – som vanligt är det pseudoproblemen som orsakar mest debatt och inte problemen i sig. När ska vi utan skygglappar våga prata om det som verkligen ÄR problemet, att kvinnor förtrycks, förföljs och inte har ett jämställt människovärde i många länder?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *